Igår var jag och en kompis och såg Howard Shore och Kungliga Filharmonikerna framföra musiken från Sagan om Ringen-trilogin. Det var en mäktig upplevelse att se Howard med stor inlevelse dirigerade orkestern och den makalösa kören. Till stöd för minnet så projicerades också illustrationer från filmerna på filmdukar runt orkestern. Det blev dock lite väl långt kan jag tycka och jag hade vissa stunder lite svårt att koncentrera mig och började istället tänkte på annat. Vilket inte är fel – hur ofta får man möjligheten att sitta och filosofera till en sådan bakgrund!
Mina funderingar gick oftast till hur mycket en dirigent egentligen tillför? Någon som vet? Här har vi ett minst sagt högpresterande team av otroligt skickliga individer och tillsammans presterar något som i sin helhet ger mycket mer än summan av dess ingående delar. Men frågan är; skulle de klara det lika bra utan sin ledare? I det här fallet är teamet (Filharmonikerna) vana att jobba tillsammans, de kan den domän de verkar i och känner till varandras styrkor och svagheter. Men deras Scrum master (dirigenten Howard) har inte jobbat nått med teamet så vad har han egentligen att tillföra?
Jag pratade med en stolt mamma till ett av barnen i kören som även var på genrepet och där hade Howard tydligen avbrutit många gånger och guidat orkestern när de inte spelade som han ville så visst är det så att han gör skillnad. Men eftersom att teamet redan från start är så pass högpresterande så behövs inte så mycket guidning från Scrum Mastern utan han (i det här fallet) kan bara göra små justeringar för att nå perfektion.
