Igår var jag med och spelade in en podcast med Dag König från Microsoft för MSDN Radio. Vi samlades runt en soptunna och pratade om vad vi hade upplevt så långt på PDC09. Den finns att ladda ner på http://bit.ly/1ooTeW
Som alltid gör Dag ett lysande jobb som intervjuare och gör det väldigt enkelt att vara med som deltagare!
Första dagen spenderade jag på en workshop med kille från Nya Zeeland (Chris Auld) som pratade om Windows Azure. Architecting and Developing for Windows Azure och där och då bestämde jag mig för att mitt fokus skulle helt och hållet ligga på Windows Azure under veckan. Det har inte riktigt gått att hålla fullt ut eftersom att en del sessioner har visat sig för tråkiga eller för att andra har varit för intressanta för att missa.
Förra veckan släpptes Nov SDK för Windows Azure med flera nyheter. B la så går det nu att använda Visual Studio 2010 för att bygga applikationer för Azure men än så länge är det bara .NET Framework 3.5 SP1 som stöds. .NET 4 kommer så klart inom kort. En annan nyhet är att Worker Roles nu också kan ta emot externa anrop. Tidigare har det bara varit Web Role som kunnat göra det men nu alltså även Worker Role. Vad innebär då det? Vad är det för skillnad då på en Web och en Worker? En skillnad är att en Web Role är hostad i IIS vilket en Worker Role inte är. Det skulle då t ex kunna innebära att du skulle kunna bygga din egen web server och hosta den i en Worker Role.
En annan nyhet i Nov SDK är att det nu också finns stöd för scale up, dvs olika storlekar av virtuella maskiner.
Under Chris dragning blev det också tydligt att det är applikationer som kräver möjlighet till elasticitet eller extrem ökning av krav på resurser som lämpar sig bäst för Azure. Detta är för att den största anledningen till att flytta eller bygga en applikation på en molnplattform är en ekonomisk och inte en teknisk. Det pratas dock om att det kan komma en annan prismodell för applikationer som inte kräver lika stor flexibilitet eller last där man kanske betalar en fast månadskostnad och då inte har samma möjligheter att skala upp men mer om det när det närmar sig årsskiftet.
Windows Azure är tillgängligt idag, den 1 januari kommer det att börja synas hur mycket en körande applikation kostar och from den 1 feb så startar faktureringen.
Chris tog också upp en del patterns för utveckling av applikationer mot Windows Azure och hur de kan påverka den totala prisbilden av en applikation eftersom att delar av plattformen betalas per transaktion. Värt att tänka på är att ibland de-normalisera och duplicera data beroende på om den totala kostnaden för lagring blir billigare än kostnaden för transaktioner. Det dyker alltså upp helt nya faktorer för att fatta beslut för hur arkitekturen ska se ut för en applikation. En refactoring som inte är genomtänkt skulle t ex kunna innebära att man ökar den totala kostnaden för applikationen.
En viktig sak att tänka på när man jobbar med köer är Idempontency. För mig som inte är så mattematiskt bevandrad var det ett nytt begrepp som innebär att f(x) = f(f(x). Dvs att ett anrop till en funktion ska alltid ge samma resultat oavsett om den anropas flera gånger. Windows Azure garanterar att meddelanden i en kö blir hanterade minst en gång. Så även om den VM som just nu hanterar ett meddelande går ner så kommer någon annan att hantera det meddelandet senare. Dock så kan det hända att ett meddelande blir hanterat flera gånger och vi måste hantera det i våra applikationer.
Hela konferensen är väldigt bra organiserad. Det är stora rum och aldrig något problem att få plats på en session. Enda nackdelen är att LA Convention Center är gigantiskt och det är fem – tio minuters promenad från en sal längst bort i hörnan till andra sidan. Det gör att det ibland blir svårt att hinna med alla roliga saker som Ask the Experts och Hands on Labs. Att det varje dag är lunch-sessioner gör inte direkt att man får mer tid!
Nu är det dags för en session av en av mina favorittalare: Clemens Vasters som ska prata om “Building Hybrid Cloud Applications With the Service Bus”. Senare ska jag skriva ett inlägg med länkar till de videor jag kan rekommendera.
Panorama från pre conference workshop
Container från ett datacenter till Windows Azure
Idag körde Connecta och Addskills ett seminarium tillsammans om nyheterna i Visual Studio 2010. Jag höll en övergripande presentation om nyheterna i verktyget, ramverket och språken. Salong 1 på Sergel var platsen för dagen och de 512 platserna var fyllda till bredden. Fantastiskt kul att det var så många som kom!
Med mig från Connecta var också Hans Sterby och Daniel Karlsson som pratade om F# och Workflow Foundation.
Allt gick helt enligt planerna, inga demo som kraschade eller någon som tappade tråden.
Fick många frågor av vad den application launcher jag använde under presentationen heter. Det är RocketDock och finns att ladda ner på: http://rocketdock.com/
Om det är någon av er som läser det här så tar jag gärna feedback på min presentation. Något man hade velat se mer eller mindre av? Ris eller ros?
Vi kommer även att köra en repris den 22 januari och till den finns det fortfarande platser kvar. Anmäl dig här nu!
Mvh Björn
En grymt bra nyhet i Base Class Library (BCL) i .NET Framework 4.0 är SortedSet<T>. Den ligger i System.Collections.Generic och implementerar funktionalitet som jag många gånger har implementerat själv. Precis som HashSet<T> som var en nyhet i .NET 3.5 erbjudet SortSet möjligheten att skapa en collection som bara innehåller unika element. Skillnaden är att SortedSet också returnerar elementen sorterade.
Det innebär att om man matar in följande i en SortedSet<String>:
static void Main(string[] args)
{
var s = new SortedSet<string>();
s.Add("Hello");
s.Add("Visual Studio 2010");
s.Add("Is");
s.Add("So");
s.Add("Cool");
s.Add("Cool");
s.Add("Cool");
foreach (var word in s)
{
Console.WriteLine(word);
}
}
Så blir output:
Cool
Hello
Is
So
Visual Studio 2010
Algoritmen som ligger bakom sorteringen i collectionen är en self-balancing red-black tree och det har jag inte tänkt ge mig in på att förklara hur det funkar. Det finns det redan någon som gjort så bra ;-)
Add-metoden på både SortetSet och HashSet returnerar true eller false beroende på om det det element som skickades in adderades till collectionen eller inte.
En annan metod som är intressant är GetViewBetween(T lowerValue, T upperValue). Om man exekverar den på ett SortedSet så får man ett subset som innehåller alla element från det som är specificerat som lowerValue till upperValue. Det som är dock inte som man skulle kunna med tanke på namnet att den returnerar alla element som ligger mellan de två värdena utan den tar även med de värden man har angett.
var s = new SortedSet<int>();
s.Add(1);
s.Add(5);
s.Add(5);
s.Add(3);
s.Add(2);
s.Add(9);
s.Add(4);
s.Add(11);
var s2 = s.GetViewBetween(4, 9);
foreach (var number in s2)
{
Console.WriteLine(number);
}
Get då output:
4
5
9
Om man försöker lägga till ett element till s2 som är utanför gränsvärdena får man ett ArgumentOutOfRangeException.
Jag ser väldigt många användningsområden för SortedSet och ser väldigt mycket fram emot att få börja använda .NET 4.0!
Touch och multi touch är något som har legat mig varmt om hjärtat senaste året. Det hela började med att vi på Connecta köpte ett Microsoft Surface-bord för snart ett år sedan. Redan då pratade Microsoft om vikten av att börja jobba med och lära sig multi touch och nu ser vi Windows 7 och WPF 4.0 komma med inbyggt stöd för multi touch.
I WPF 4.0 har man lagt till ett antal event till UIElement som rör muti touch. De berörda .NET API:er är baserar på native Win32 API som bara är tillgängliga i Windows 7. UIElement är den basklass som definierar kärnan för visuella kontroller för layout, input och events. De event som finns idag (beta 1 av VS2010) är: ManipulationStarted Event, ManipulationCompleted Event, ManipulationDelta Event, ManipulationInertiaStarting Event och ManipulationBoundaryFeedback Event. Som standard får ett UIElement aldrig händelser rörande Manipulation om inte ManipulationMode är satt till ett annat värde än None. Med hjälp av ManipulationMode kan man styra vilken typ av manipuleringar man ska kunna göra på ett objekt. Det kan t ex vara translatera på X och/eller Y-axeln, rotera, eller skala.
I beta 1 av .NET Framework 4.0 finns eventen för manipulering med men det finns inte några WPF-kontroller som använder sig av dem. I kommande versioner kommer det att man enkelt bara slå på touch-kontroller på t ex sliders eller scrollviewers direkt i XAML.
När man fångar ManipulationDelta på ett Window får man ManipulationDeltaEventArgs. Den kan man sedan använda för att ta reda på vilken förändring som har inträffat. Med metoden GetDeltaManipulation får man ut en System.Windows.Input.Manipulation som innehåller all transformationsdata som fanns när eventet inträffade. Den informationen kan man sedan använda för att utföra translateringar på objektet. Lite komplext men ett kodexempel gör det nog enklare att förstå!
Observera att ManipulationDelta aldrig kommer att exekveras med en vanlig mus utan det måste vara något slags touch device. Med hjälp av ett projekt på CodePlex som heter Multi-Touch Vista kan man simulera användandet av flera touchpunkter med vanlig mus eller touch pad.
I xaml-filen lägger jag till en bild i en canvas. Till den kopplar jag en MatrixTransform så att jag sedan kan komma åt den från kod. Jag lägger också till en event handler för ManipulationDelta.
<Window x:Class="WpfApplication13.Window1"
xmlns="http://schemas.microsoft.com/winfx/2006/xaml/presentation"
xmlns:x="http://schemas.microsoft.com/winfx/2006/xaml"
Title="Window1" Height="300" Width="300"
WindowState="Maximized" ManipulationDelta="Window_ManipulationDelta">
<Window.Resources>
<MatrixTransform x:Key="InitialMatrixTransform">
<MatrixTransform.Matrix>
<Matrix OffsetX="200" OffsetY="200"></Matrix>
</MatrixTransform.Matrix>
</MatrixTransform>
</Window.Resources>
<Canvas>
<Image Width="100" Source="/WpfApplication13;component/Images/Sonicspree.jpg" ManipulationMode="All" RenderTransform="{StaticResource InitialMatrixTransform}" ></Image>
</Canvas>
</Window>
I code behind använder jag ManipulationDelta för att flytta bilden baserat på input:
private void Window_ManipulationDelta(object sender, ManipulationDeltaEventArgs e)
{
var delta = e.GetDeltaManipulation(this);
var image = e.OriginalSource as Image;
var matrix = ((MatrixTransform)image.RenderTransform).Matrix;
var originalCenter = new Point(image.ActualWidth / 2, image.ActualHeight / 2);
//Translate on the x and y-axis
matrix.Translate(delta.Translation.X, delta.Translation.Y);
//Get the new center point and rotate around that based on the delta
var center = matrix.Transform(originalCenter);
matrix.RotateAt(delta.Rotation, center.X, center.Y);
center = matrix.Transform(originalCenter);
//Scale the matrix based on the delta
matrix.ScaleAt(delta.Scale, delta.Scale, center.X, center.Y);
//Apply the new MatrixTransform
image.RenderTransform = new MatrixTransform(matrix);
e.Handled = true;
}
Notera de två röda prickarna som symboliserar de två möss jag har koppad till den här datorn. Koden i exemplet är baserat på en video på You Tube som också visar applikationen in action.
Jag finns med på en del olika sociala nätverk där mitt mått av agerande skiljer sig lite. Jag skriver på två egna bloggar. Dels den här, där jag skriver lite allmänt som rör min profession, och dels en blogg om utveckling på Microsoft Surface. Om det är inlägg som handlar om agil systemutveckling så hamnar det istället på Projektbloggen på Projectplace. Sedan finns jag med på LinkedIn, Twitter och Facebook. Jag har under en tid funderat på vad man ska använda alla dessa kanaler till och känner kanske att det inte ger så mycket att agera på alla. Så när Johan Lindfors twittrade och bloggade samma fråga så började jag fundera lite mer på allvar
Mina bloggar är inte så mycket att fundera på. De har alla olika syften och det känns rätt att separera dem. På surfacedeveloper valde jag t ex att skriva alla inlägg på engelska eftersom att jag där ser en potentiellt större skara läsare medan mina inlägg som rör agile hamnar på projektplatsen. Övriga diverse inlägg som det här hamnar på min mer allmänna blogg. Det är ett upplägg som fungerar bra!
När det sedan gäller de andra tre, LinkedIn, Twitter och Facebook så tänker jag mig att jag har en idé frågan är bara om jag kan genomföra den...
LinkedIn.
Här är jag inte någon speciellt aktiv användare. Jag skickar sällan meddelanden till andra men svarar om jag får ett skickat till mig. Mitt primära användningsområde för LinkedIn är att hitta kontaktpersoner till nya kontakter. Ett exempel är när jag får en ny rekryteringsansökan så kollar jag gärna upp personen på LinkedIn för att se om det finns någon i mitt kontaktnät som känner personen. Där hittar man också ofta länkar till bloggar eller en mer utförlig anställningshistorik. Jag har inte kommit upp till 100% på min profil och det känns som vanligt att det var ganska enkelt att komma upp till 80% men de sista 20% kostar så mycket extra så vi får se om jag någon gång når 100%.
Facebook
Jag kommer inte riktigt ihåg när jag gick med på Facebook eller vem som bjöd in mig men jag har i alla fall varit med ett längre tag. Facebook var kul i början. Jag var aktiv med att göra statusuppdateringar, spela bilspel, svara på quizar osv osv. Dvs sånt som man gör på Facebook. Det hela började med att jag hade några kompisar på min lista men snart så blev mitt nätverk bredare och bredare och nu finns det personer på min lista som jag bara har träffat en gång. Efter ett tag lessnade jag totalt och kan inte längre säga att jag är en aktiv Facebookare. (Update: Sedan jag köpte en IPhone 3GS har jag kommit igång med Facebookandet igen!)
Twitter
Länge var jag mot Twitter. Jag såg ingen som helst mening med att skriva meddelande på 120 tecken eller heller att det skulle ge mig något att läsa så korta meddelanden som andra skrivit. Vad skulle det ha för nytta? Känslan var samma som när SMS kom i mitten av 90-talet. Jag hade väldigt svårt att se hur någon skulle vilja sitta och skriva ett meddelande på en mobiltelefon. Detta trots att jag brukar vara en early adopter! Jag kunde se nyttan i att twittra runt en konferens eller liknande och hade läst twitter feeds både från TechDays och TechEd. Men efter att ha kommit igång så är jag nu fast. Grymt kul helt enklet! Twitter är det jag gillar bäst med Facebook – statusuppdateringar.
Men det är också i och med att jag börjat använda Twitter som de olika nätverkens roll börjar visa sig och här är min grand plan.
Bloggar – Låt står. Som sagt så tycker jag att det fungerar bra som det är nu.
LinkedIn – Låt stå. Inga planer på förändring.
Facebook – Bara personliga vänner och inga jobbkontakter. (Update: Bara personer jag träffat i verkliga livet. Jobbkontakter är alltså helt okej på min Facebook.)
Twitter – Bara jobbkontakter och inte kompisar eller folk som blir för personliga. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte intresserad av att följa folk som Twittrar om vad de ska shoppa på vägen hem eller annat privat. Här är jag beredd att göra undantag om det också är undantag att sådana inlägg kommer och personen har något yrkesrelaterat som är intressant att följa. Jag har redan tagit bort personer från min Twitter som jag inte tycker är intressanta.
För att leva som jag nu lär så måste jag alltså börja rensa i min friends list på Facebook och bland de jag följer på Twitter. Eller egentligen bara Facebook eftersom att min Twitter-lista är ganska kort och redan rensad från någon enstaka som jag la till som jag sedan tyckte var för privat.
Om någon nu märker att jag plockar bort dem som ”vän” så är det inget personligt utan bara en anledning till att jag behöver fokusera och hantera mitt liv online!
Imorgon är det dags för Microsofts konferens TechDays i Västerås. Jag och Pelle Johansson kommer att köra en session imorgon som heter ”Rundra gränssnitt i en fyrkantig värld” som handlar om hur man kan använda WPF när man bygger addins till Office. Ikväll var vi på tech-check i hörsalen som vi blivit tilldelade. Inget var klart men det är några sessioner innan oss imorgon så det löser sig nog. Hörsalen för övrigt den näst största salen på konferensen och jag tror att den tar ca 150 personer. Vi har hård konkurrens av andra intressanta sessioner som behandlar nyheterna i VS2010 Team System med Magnus Juvas, Modelling in Oslo med Johan Lindfors och Alan Smith, ASP.NET 4.0 med Scott Galloway från ASP.NET teamet i Redmond plus några till. Men med 1300 deltagare så finns det några att dela på.
Just nu sitter vi på Pelles hotellrum i Västerås och slipar på presentationen. Ska bli skönt att köra under första dagen så att man får möjlighet att ta det lugnt och skönt imorgonkväll!
